Magsjukan

Så ser vi till slut ljuset i tunneln efter att ha levt med magsjuka tisdag, onsdag, torsdag, fredag. Även idag har Anton mått dåligt, men i övrigt är vi nog ganska så återställda.
Jag tog mig t o m för att göra en tjälknöl igår som under natten fått ligga i en lag. Mums så gott! Detta ska vi göra om, nån gång när inte jag är den enda med god aptit ;)

Ikväll påbörjades projekt nappavvänjning del 2.
Under magsjukan fick Zelda tillbaka nappen. Hon mådde såklart dåligt och blev sååå nöjd. Sen var det kört.
Svårare att somna om dagarna då hon inte fått ha den. Skrik och flaxande på kvällen och natten tills jag gett efter.
Sen har hon återigen vaknat när hon tappat den.
Så idag började vi om på nytt.
Hon har fått sova lite och ikväll har det ändå gått skapligt.
Håll tummarna.

Familj

Idag hade familjen en riktig hemmadag.
Städade lite,  slappade, lekte. Och gjorde en enorm snögubbe såklart :)

Det går skapligt för Zelda att vara utan napp.  På natten har hon fortfarande fått den, vilket jag vet drar ut på det hela.  Vi får se om jag provar att vandra henne till sömns inatt istället.

Imorgon kommer hon nog att få flytta in i Elliotts gamla rum.  Hans gamla säng står ju också kvar, så i värsta fall får jag väl lägga mig i den när hon inte kan somna om :)

Sömn

Igår tog jag tag i projekt "nappavvänjning".
Zelda var jättetrött på kvällen och efter minimalt med gnäll somnade hon till slut utan napp.
När hon vaknade på natten fick hon napp efter en del kämpande,  men under dagen har hon lyckats somna utan (då har jag visserligen traskat med med henne i vagn hela dagen), och även ikväll.
Hon protesterar lite längre än Elliott som glömde nappen över en dag, men oj så fantastiskt det var att bara bli väckt 2 ggr i natt istället för 10.
Hoppas såklart på ännu bättre sömn när jag nu snart lägger mig.

                                    ***

Elliott har idag,  för andra veckan i rad, fått följa farmor/svärmor på badhuset. Idag var nog det häftigaste att han före badet fick se en polisbil.
De gick fram till bilen och då vevade polisen ner rutan och pratade lite med Elliott :D
"Vem satt i polisbilen då, Elliott?"
"En brandman! "

Sötnosen :)

Nu ser jag iaf ut att ha slutat amma och taggar inför att själv kunna åka och bada med min fantastiske son!

6 månader

Ja lillan har hunnit bli 6 månader och kan nu en hel del.
Hon sitter själv stabilt  och tippar väldigt sällan, men det händer och hon får därför aldrig sitta helt oskyddad på hårt underlag.
Hon rullar lätt från rygg till mage men trivs inte så länge i den positionen.
Helst önskar hon nog att ta sig framåt, vilket hon faktiskt lyckas med ibland när hon sitter och liksom hoppar framåt på rumpa. Backa på mage funkar ju också.
Hon varvar bröstmjölk, ersättning, burkmat, hemmagjord bebismat och välling.
Hon sover 2 gånger om dagarna och brukar få powernappa när Elliott lägger sig eftersom hon själv vill göra natt först några timmar senare.

Hon älskar Elliott och är lyckligt ovetandes om att det är han som råkar göra illa henne ibland.

Om än hon även är trygg med Anton så är det tydligt att hon blivit mammig och även kan bli rädd när vi möter nytt folk, framförallt många på en gång.

Just nu duger ingenting särskilt länge, om du inte bär henne förstås.

Hon är så underbar och ger oss så mycket mer än bara sömnbrist! ;)

💖💖💖

Höga skratt

Trots att jag kunnat se massor av vax i Elliotts ena öra, så är det inte pga detta som han hör dåligt. I det högra örat kunde de se att hans trumhinna är lite röd och buktande, vilket tyder på lite vätska bakom. Ingen öroninflammation, men efter att ha berättat om hur förkyld han var före jul, så trodde läkaren att han kunde ha haft en öroninflammation då som påverkat hörseln. Han går troligtvis och har lock för örat, och en vuxen skulle de rekommendera att hålla för näsan och blåsa/jämna ut trycket, men han är för liten för att förstå en sån instruktion.
Har inte hörseln blivit bättre om ca 1,5 månad ska vi återkomma för en ny undersökning.
Raringen hör verkligen jättedåligt, och ju mer man tänker på det desto tydligare blir det.
Förhoppningsvis är det inget bestående, och pratar vi bara högre med honom så hör han ändå skapligt.

Ikväll är det badkväll för barnen, och jag funderar på att låta dom bada tillsammans, kanske att jag sitter med och har Zelda i knäet. Zelda har börjat skratta mer och mer, även åt Elliott som tycker att det är sååå roligt.

Iskyla och proppen

På termometern på övervåningen i morse stod det -30, om än det på bottenvåningens bara visade -26

Vi stannade vilket som inne hela dagen.  Städade, tvättade och passade på att frosta av frysen.

De senaste dagarna har jag lagat en del barnmat och nu ammas Zelda minimalt. Hon började protestera lite under öroninflammationen, och så skönt det är att äntligen kunna lämna henne med Anton emellanåt.
Igår fick hon vara hos min syster ett par timmar medan vi tog Elliott till Leos Lekland. "Zelda får inte följa med" var viktigt för honom att påpeka när vi nämnt planen.

Under natten matade jag lillan med vatten fram till kl.  5 då det inte längre dög och mina bröst ändå höll på att sprängas. Framsteg! (Har på sistone ammats varannan timme)
Nu drömmer jag om att kunna sova på mage igen...

För övrigt så har jag idag sett en vaxpropp i Elliotts ena öra.  Den satt alltså synligt och täckte helt hålet. Vem vet, kanske det gömmer sig en i det andra också.
Imorgon har vi som sagt var tid för undersökning, men redan nu känner jag mig smått lättad :)

Mer öronproblem?

I början av veckan kontaktade vi bvc för att få tala med deras barnpsykolog.
Elliott är så arg nu för tiden, skriker och gråter jämt och totalnonchalerar oss.  Typisk 2-3åring när man läser överallt.
Men med sömnbrist och sjukdom så verkar vi ha nåt en gräns.  Vi har fastnat i skrik och gråt och Elliott verkar emellanåt inte veta vad han ska göra av sig själv.

Nu i dagarna har vi dock börjat misstänka att han kanske hör dåligt. Eventuellt pga öronvax, eller vätska bakom örat efter förkylningen,  eller i värsta fall en bestående hörselnedsättning.
Vi har testat honom en massa, med visklekar och i vardagen.  Själv säger han att det är geggigt i örat, och på måndag har vi fått tid för att kontrollera öronen.

På sätt och vis så hoppas jag på att de faktiskt hittar nåt, då det skulle kunna förklara just hans dåliga humör.

Äntligen!

Ja äntligen har Zelda fått diagnosen öroninflammation.  Låter ju lite lustigt, men efter att i mellandagarna ha besökt akuten och hälsocentralen för att ta reda på varför Zeldas feber inte ville ge sig, så känns det skönt att äntligen få veta varför.
Efter mellandagarna var hon feberfri i drygt en vecka, men sedan dök den upp i helgen igen över ett dygn.
Inatt var det dock tydligt att något var galet då hon bara skrek och gnydde i flera timmar, så efter ett hc-besök konstaterades alltså öroninflammation på höger sida.
Antibiotika utskriven, och nu håller vi tummarna att det snart blir bättre.

Febertossan

Med undantag för julafton, så blev det en vecka med feber för Zelda.

I torsdags blev hon tröttare och mindre pigg på att äta, så sjukvårdsrådgivningen rådde oss att åka in till akuten.
Där kunde de efter lång väntan bara konstatera att det troligtvis var en vanlig virusinfektion. 
På fredagen var jag åter i kontakt med sjukvårdsrådgivningen då lillans feber inte ville ge sig ens med febernedsättande.
Vi fick en tid på hälsocentralen där det bara konstaterades att sänkan gått upp minimalt;  och att det viktigaste var att hon åt bra och var pigg de korta stunder hon var vaken.

Idag har hon varit feberfri! :)
Hon har fortfarande besvärlig hosta lite nästäppa, men har kunnat vara vaken mer än en halvtimme i stöten i alla fall.

När nu julen är förbi må jag säga att den blev helt ok, trots all sjukdom och brist på sällskap. Vi i familjen Meijer har fått umgås med varandra konstant,  och inomhus dessutom. Men vi klarade det och så mycket mer tålamodsprövande än så kan det ju i alla fall inte bli :)

Julafton

Lilla donnan var riktigt risig dan före dopparedan. Lite feber, men framförallt en väldigt snorig och tät näsa och hosta. Hon sov större delen av dagen och på julaftonsmorgon var hon mycket piggare.

Hos syster och make överöstes barnen med julklappar och självaste tomten hann också med ett besök.

Själv var jag inte alls så kry, men hade en fantastiskt trevlig dag.