Det tar sig! För det första så har Elliott lärt sig att somna hemma som på dagis, efter lunch. Han läggs ner i vagnen, får sin snutte, ställs ut på bron och lämnas. Sen somnar han, inom 5minuter, själv. Fantastiskt!
Kvällarna blir.bättre och bättre. Vi fortsätter med "stolen utanför rummet", och ikväll tog det 20 minuter i jämförelse med första kvällens 65.
Har jag nämnt att han sov 11 timmar utan ett knysst inatt? ;)
Helgen spenderas på jobbet, så idag har vi haft familjemys på Edda och mysmat till middag.
Kärlek.
Klockan 4 vaknade Prinsen efter 8 timmars sömn. Själv vaknade jag när han klättrade över mig och la sig mellan oss.
Efter 5-10 minuters stånkande så bar jag tillbaka honom, men efter 1,5 timmes bus och bråkande så däckade han till slut i vår säng i alla fall, där han fick sova en timme innan det var dags för dagis.
Varför sover du inte pojk!?
Idag tog jag tag i nattningen på riktigt, och vi klarade det helt utan tårar.
Elliott tycker ju att det är superkul att springa upp ur sängen när vi sagt godnatt och lämnat rummet.
Jag brukar ställa mig utanför och lägga honom om och om igen. Till slut tappar jag tålamodet, fräser till eller stänger helt enkelt dörren en stund. Likamed ledsen kille. Så skär det i mammahjärtat och jag börjar om på nytt, in och ut, lite tröst här, lite mer sång och mys, kanske att jag lägger mig bredvid honom eller att jag rent av tar över honom till vår säng.
Problemet är att han kan ta timmar på sig att somna med oss sittandes bredvid, för även då är det ju kul att kuta upp och ner ur sängen; och att han vaknar varje natt och vill lägga sig brevid oss vore ju såklart skitmysigt om vi ni fick sova också.
Idag följde jag i alla fall Supernannys tips.
Efter att ha sjungit sånger, släkt lampan och sagt "Nu är det natt och Elliott ska sova. Godnatt Elliott", drog jag igen dörren utan att stänga helt och satte mig i en fåtölj utanför.
Snabbt var han där, såklart, och första gången sa jag "Nu är det natt och Elliott ska sova" och följde honom tillbaka till sängen.
Andra gången fick han bara höra "Nu ska Elliott sova".
De övriga drygt 60 (!!!, och ja, jag räknade) gångerna, möttes han bara av tystnad medan jag om och om igen följde honom till, eller lyfte upp honom i sängen.
Första 15 minuterna hann jag lägga ner honom 25 gånger, och efter 45 minuter var vi uppe i just 60.
Orken började tryta, och sista kvarten låg han kvar längre och längre stunder.
Det tog alltså en timme fr o m att jag lämnat rummet första gången, och då är det en numer snabb nattning!
Enligt Supernanny ska barnet till slut förstå att du finns där, men att du är skittråkig och ihärdig.
Så nu hoppas jag på att han sover skapligt inatt och så kör vi samma tjat imorgon :)
Kom på att det var ett tag sedan jag skrev. Orken finns inte riktigt där. Jag har mest jobbat kvällar och nätter på sistone, och Elliott sover som en kratta.
3.25 vaknade han i natt och somnade inte om på riktigt förrän 11.25 på dagis.
Tydligen har han varit riktigt dålig i magen idag, så kanske berodde den dåliga sömnen på det.
Ikväll måste jag ta mig i kragen och lägga mig i tid. Men oftast blir det sent ändå; man vill ju trots allt göra nåt annat när prinsen väl somnat.
Igår åkte vi till Costian och Hilda för lite barnabus uppe på berget och sopplunch.
Vid 15.30 kom Anton hem från jobbet medan jag körde mot mitt eget.
Födelsedag till trots, så vaknade prinsen redan 5.15 i morse, men jag kunde iaf ligga kvar i sängen en timme till medan han dolade på.
Nu har vi fått i oss frukost och ska strax knata iväg till dagis för att hälsa på nån timme.
Efter lunchvilan drar vi kanske in mot stan för lite shopping.
I natt sover Elliott hos systers och ikväll blir det troligtvis middag på Tatung. Härligt!
Så tokigt allt känns när man jobbat natt. Först måste man hålla sig vaken sent, stiga upp tidigt, för att kunna sova på dagen. Sen, efter arbetspasset, så kommer jag hem till ett tomt hus eftersom Anton en timme tidigare har lämnat sonen på dagis och själv åkt till jobbet.
Vid 14 hämtade jag hem Elliott och efter middagen gick jag på mitt första föräldramöte.
Jag tror verkligen att vi fått plats på ett toppendagis, och prinsen har snabbt repat sig efter de jobbiga veckorna efter sin förkylning.
Nu lämnas han lätt och är alltid strålande glad när man kommer och hämtar.
Om han nu bara kunde sova lite mer. Bra sover han, men i mitt tycke alltid lite för lite. Även på dagis har de påpekat detta; som mest har han sovit 85 minuter och minst var nog idag då han sov 30. Lite lite alltså för en 1-åring på dagis.
Nu ska i alla fall Jag sova; imorgon blir det kvällsjobb, igen.
