onsdag, februari 29, 2012
tisdag, februari 28, 2012
Leos Lekland
Idag träffades vi några ur föräldragruppen på Leos Lekland. Himmelriket för en mamma med son som ständigt utsätter sig för risker i hemmet!
Elliott hade stora ytor att krypa omkring på och massor med bebisvänliga saker att ställa sig upp mot.
Måste absolut besökas igen!
fredag, februari 24, 2012
Fredag
Inburen från bilen och sovandes, med öppna ögon.
Idag besökte vi Ekan igen, och efter lite sömn lämnade jag E o A hemma för kaffe hos mamma och shopping på Coop.
Imorgon får vi träffa familjen Holmqvist för fika och middag eftersom Hilda fyller år.
Man blir väldans trött av att bara vara ledig! :)
torsdag, februari 23, 2012
Bebisar
Just det! Som tidigare utlovat så kommer här några bilder på bebisarna som brukar träffas med föräldragruppen; 5 pojkar och en flicka!
Bilderna tog Jessica vid en sammankomst hos henne för ca en månad sedan.
Bilderna tog Jessica vid en sammankomst hos henne för ca en månad sedan.
Vissa pyjamaser...
...passar sämre än andra! :)
Ps. Gunget i sängen beror på gungtassarna och inte farligt ostadiga ben...
Ps. Gunget i sängen beror på gungtassarna och inte farligt ostadiga ben...
Published with Blogger-droid v1.7.4
onsdag, februari 22, 2012
Äntligen!
Imorgon får vi äntligen träffa Tina och Harry igen, och det trevliga folket på Ekan! :)
Published with Blogger-droid v1.7.4
Pippitröja!
Idag fick Elliott en finfin Pippitröja av sin moster Pippi - en sån här men med knapp istället för snören.
Storlek större, 1-1,5 år tydligen, men med tanke på att Elliott är storlek mindre så kommer den nog att vara perfekt kommande sensommar/höst och vinter :)
Nu blir det Sveriges Mästerkock!
Storlek större, 1-1,5 år tydligen, men med tanke på att Elliott är storlek mindre så kommer den nog att vara perfekt kommande sensommar/höst och vinter :)
Nu blir det Sveriges Mästerkock!
måndag, februari 20, 2012
En Ännu bättre dag!
Prinsens humör var bättre idag, och likaså föräldrarnas. Man orkar såklart mer med lite energi i kroppen :)
Dagarna hemma med 2 föräldrar har gett Elliott möjligheten att träna mer än i vanliga fall. Nu ställer han sig upp mot det mesta utan problem och går även längs vissa möbler. Han står oftast och håller sig kvar med ena armen för att med den andra kunna plocka upp saker eller röra golvet bara för att han kan. Han drattar emellanåt på rumpan men landar oftast sittandes upprätt, och vet även hur han kan göra detta med flit.
Ibland blir han arg och frustrerad, men det var många dagar sedan han råkade göra sig illa senast.
Tyvärr missar vi babysången imorgon då jag inte vill riskera att bära omkring på smitta bland folk. På onsdag bör vi vara "gröna", och då kommer Elliotts moster förbi.
Länge leve sällskap! :)
Dagarna hemma med 2 föräldrar har gett Elliott möjligheten att träna mer än i vanliga fall. Nu ställer han sig upp mot det mesta utan problem och går även längs vissa möbler. Han står oftast och håller sig kvar med ena armen för att med den andra kunna plocka upp saker eller röra golvet bara för att han kan. Han drattar emellanåt på rumpan men landar oftast sittandes upprätt, och vet även hur han kan göra detta med flit.
Ibland blir han arg och frustrerad, men det var många dagar sedan han råkade göra sig illa senast.
Tyvärr missar vi babysången imorgon då jag inte vill riskera att bära omkring på smitta bland folk. På onsdag bör vi vara "gröna", och då kommer Elliotts moster förbi.
Länge leve sällskap! :)
Published with Blogger-droid v1.7.4
söndag, februari 19, 2012
Bättre
Vilken känsla att vakna upp på morgonen och visserligen känna sig levande död, men i alla fall inte illamående.
Vi har tagit det lugnt idag och jag och Elliott har sovit mer än vanligt. Trots att han verkar ha blivit av med de lösa magen så har han varit fruktansvärt gasig och på ett riktigt grinhumör.
Tidigare kunde man bara ta bort en sak han inte fick ha, eller flytta honom från en plats till en annan utan att han brydde sig, men numer börjar han "gråta" för allt. Och visst tycker man synd om honom, och fnissar lite åt hur söt han är när han gör sig till. Men mest är det bara jobbigt att ingenting duger. Att han ibland inte vet själv vad han vill.
Det som dock alltid funkar är att låta honom stå på vardagsrumsbordet och få peka och röra på lampan som hänger däröver. "Amp", "ampa", eller t o m "lampa" får man då höra. Och några glädjeskrik. Varje gång :)
Alla medel äro goda...
Published with Blogger-droid v1.7.4
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




