trött

Idag är jag trött och står inför 13 timmar på jobbet.
Sover alltid som sämst under arbetshelg, utan en Anton som lägger sig i tid.
Igår fick jag mig iaf ner på stan under de lediga timmarna och köpte nya mockastövlar, på rea. Man måste ju passa på :)

För övrigt så känns det trist att inte kunna tända första ljuset idag. Visserligen kan det vara skönt att jobba bort lite timmar genom dessa monsterturer, men visst känns det som slöseri med dag? Kan vi inte bara hoppa till imorgon?

Har varit ledig idag inför arbetshelg med 7-12/1621 imorgon och 8-15/16-21 på söndag.
Jag och Anton bestämde oss då får att använda den här dagen till att storhandla, ta upp granen och pynta den, äta god middag för att sedan avrunda kvällen med Tomten är far till alla barnen (min absoluta svenska favoritfilm) och dricka glögg.

Har dessutom hunnit ner på stan och köpt nya Ecco-skor för tusenlappen; fick idag efter ett tredje besök i källaren och alldeles för många genomsökningar av lägenheten inse att jag måste ha skänkt bort alla mina vinterskor till Röda Korset, av misstag. Mina gamla Eccos och de fina, svarta moccastövlarna kommer inte tillbaka och efter några dagar med gummistövlar på jobbet så var det alltså bara att köpa nya.
Väntar nog dock till efter jul, om det går, med att köpa nya, finare skor. Nu är det ju trots allt snart jul och pengarna ska börja tömmas från kontot.
Känns skönt att jag och bosse bestämt oss för att hålla en liten summa-gräns på klappar till varandra och istället hitta på nåt skoj tillsammans efter jul.

För övrigt blev det igår bestämt att jag slipper jobba julafton och juldagen men fick istället ta hela nyårs ;P

Nu är snön här, på riktigt. Steg upp tidigt häromdagen för att hämta upp min 2 par vinterskor nerifrån källaren, men då tiden gick och jobbet kallade så gav jag upp utan resultat och plumsade iväg i mina blommiga stövlar.
Har nu sökt i förrådet en gång till, samt i hela lägenheten 2 ggr och fortfarande inte hittat dom.
Känns gruvsamt att måsta ta sig ner på stan och handla nya rejäla skor med den enda tanken att jag kanske råkade skänka bort fel kassa till Röda Korset i våras? Värre lär det väl kännas om jag så småningom hittar dom efter att redan har köpt nya.

I veckan blir det bestämt hur jag kommer att få jobba runt jul och nyår. Jag hoppas verkligen att jag slipper jobba julaftonskväll och juldagsförmiddag nu när jag har chansen att fira med hela familjen min. Utom Anton då ;) Han står tryggt vid sina föräldrars sida när de andra syskonen, bortsett från Hilda, firar på annat håll...

Igår fick vi till slut bjuda in Lars och Jennifer på middag; visserligen har de ätit hos oss några gånger förr men då har Anton måsta stå upp :p

Idag påbörjades julpyntet; granen får vänta ett tag om än vi nu till slut fått oss en del snö.

Imorgon är det dessutom skyltsöndag, men då det ikväll blir middag på Tatung med några vänner och öl, så vet jag inte om det lockar som förr...

julplaner?

Förra veckan fick jag, precis som förra året, glädjen att sätta upp julstjärnorna på jobbet. Har fått intrycket att alla andra tycker att det är lite väl tidigt, men visst är det mysigt! :D

Här hemma spelas julmusiken för fullt och igår blev det glögg framför en film. Har jag tur kanske jag kan "övertala" Anton om att få börja pynta även här hemma. För trots bristen på snö, så är det väl mörkret, doften av alla clementiner som förtärs runt om en och allt prat om julklappar och julschemat som får en att vilja ta det hela ett steg längre.

För övrigt så känns det lite nervöst inför just julschemat. Har kanske lagt ett krokben i min egen väg genom att arbeta nyårskväll (i förhoppning om att då slippa jobba julaftonskväll);har jag riktigt otur så får jag jobba båda två.
Men tacka gudarna för vikarier, om än våra är alldeles för få; i värsta fall får jag ta ut mina sista semesterdagar när lottningen är avgjord.

Nu blir det jobb igen...

jaaaa!

Wow vilken helg; artade sig bättre än jag kunnat föreställa mig!

Kom fram till Nyliden ganska sent på lördagen men hann övningsköra ganska länge trots allt innan vi skulle bege oss till Gustav och Johanna; dit jag fick köra! :D Närmare en mil på landsväg och det gick jättebra.

Efter en väldigt trevlig kväll borta i Krångfors så fick vi sedan hämtning och sov över hos svärföräldrarna.

Igår blev det sedan ännu mer övningskörning, med 3 olika bilar dessutom. Tränade en hel del på start i backe och även start backandes upp ur en grop x antal gånger.

I slutändan kunde jag t o m starta problemfritt med Antons bil i backe och imponerade med mina minimala varvantal ;)

Kändes för första gången sedan denna långsamma karusell började som att jag faktiskt kommer att kunna ta körkortet, en dag framöver.

Som pricken över i:et, så avslutades helgen med att Anna och Åke kom och hämtade det gamla bordet och vi köpte och monterade ihop det nya.

Middagsbjudning?

Strax beger vi oss till Nyliden för lite övningskörning. Sakta men säkert.
Då Anna och Åke ska ha annat middagsfrämmande så ska vi istället på middag hos Gustav och Johanna som inte bor så många kilometer bort, för att sedan spendera natten i Nyliden och övningsköra mer imorgon.
Förhoppningsvis får vi även med oss Åke hem som kan hjälpa oss att transportera bord och stolar. Lite problematiskt att hitta någonstans att förvara ett barbord i glas och stolar som inte går att montera isär, men har vi tur så får vi låna en liten bit av Nyliden ;)

***

den där pappan

Vissa veckor känns det verkligen som om tiden bara susar förbi mig. Jag jobbar, äter, sover, jobbar, ser en film eller två, lite tv och så ännu mer jobb.
Hoppas nu att helgen blir som jag tänkt mig, att den för med sig något mer än bara ledighet.

Idag jobbar jag delad tur och spenderar mina 3 lediga timmar med att tvätta litegrann innan Anton får ta över efter jobbet.
Tyvärr kommer han nog att komma hem med ett dystert humör då de i eftermiddag varslar ytterligare anställda på Alimak; troligtvis ännu fler av våra vänner som får gå om 3 månader då...

***

Jag drömde inatt om pappa.
För ett par veckor sedan erkände jag för honom en del av sanningen bakom varför jag så sällan ringer. Jag påpekade att han inte en enda gång under mitt liv har stöttat mig i ett enda val jag gjort, att han alltid klankar på och ifrågasätter hur jag lever mitt liv, hur han under min sjukskrivning redan under tiden jag fortfarande var inlagd propsade på att jag istället borde skaffa mig ett jobb, och att jag är less på att höra om hur fantastiskt duktig "den andra dottern" är.
Jag sa även att jag vet att allt detta handlar om att min far tror att jag vill så mycket mer, att jag skulle kunna bli så mycket mer betydelsefull i samhället och att han inte alls säger alla dessa saker för att såra.
Så jag lättade mitt hjärta; och han har redan glömt bort det. Han kommer inte längre ihåg att vi pratats vid, precis som han under så många år redan glömt bort allt han sagt eller frågat om.

Inatt drömde jag att jag sa allt igen, ännu starkare och kraftfullare, och för var sak jag nämnde som sårat mig så kastade jag något i marken. Jag talade lugnt men bestämt och de lyssnade faktiskt, och kom ihåg.
När jag vaknade efter drömmen insåg jag att det aldrig kommer att bli så. Jag kan inte hjälpa min far och hans fru med hur de väljer att leva sitt liv, jag kan inte rädda hans minne eller ens säga de mest betydelsefulla saker som han kan komma ihåg.

Men jag kan skriva om honom här, precis som jag under åren med Anton alltid har lättat mitt hjärta, så vet jag nu att jag med bloggen kan ta mina känslor och tankar ett steg längre.

Till Hanna som hittat min blogg efter att ha googlat saffranskladdkaka;
tyvärr har jag inget direkt recept utan brukar helt enkelt ta ett vanligt kladdkakerecept, byta ut kakaon mot 0,5 gr saffran som jag tillsammans med lite av sockret stöttar i en mortel och sedan blandar ut med det smälta smöret.
Hoppas att det kunde vara lite till hjälp :)

För er som ännu inte sett; bilder som inte direkt gör den nya frisyren rättvisa. Var jag lika ambitiös som frisören så skulle jag använda rundborste och blåsa var lock för sig, men... :P

För egentligen ska tydligen min frisyr kunna få en hel del volym, om jag bara anstränger mig, haha...