spänning

Om det hamnar på Norrans löpsedel imorgon (kidding) så ska ni veta att jag satt på bussen som ikväll drabbades av ett demolerat, rykande däck.
Tack och lov så fattades misstankarna först i Bergsbyn, för att sedan besannas på just min avgångsplats - men jag tycker synd om stackarna som nu suttit kvar i en kall buss i 20 minuter.
Troligtvis hade bussens ena däck fått punktering, men eftersom de övriga däcken höll bussen i rullning så kände i alla fall aldrig jag vad som hände, trots att det inte var så mycket till däck kvar när jag väl steg av.
Och fyyy vilken rök!

Vi kan alla behöva lite spänning i vardagen :)

moodswings

Humöret, humöret... Drar på mig en skamsen min bara jag tänker på det. Självklart går allt ut över Anton som visserligen har förståelse men som ständigt också påpekar när jag sagt något onödigt otrevligt eller rent av elakt.

Jag är dock inte den som är sen med att be om ursäkt och än så länge har inget bråk inträffat, men det känns så onödigt!. Han gör allt för att visa mig kärlek, men i mina ögon blir det mest irriterande att ha någon som ständigt vill omfamna mig eller ge mig en puss på mun.
Sedan blir det väl inte bättre på kvällarna heller, när fogarna värker, näsan är tät och huvudet trött.

Och visst är det typiskt att jag sitter här och beklagar mig, som vanligt, med offerkoftan på, trots att allt handlar om att jag bär på en livs levande bebis som bara kräver en del av min kropp :)

Nu har vi dessutom fått tid för dateringsultraljud - den 28e december. Trodde att det skulle bli före julafton, men det gör inget. Då får vi veta lite mer exakt hur långt gången jag är.
Som det är nu så skulle man med standarduträkning kunna säga att jag idag går in i v. 17, dvs in i 5e månaden.
Dock har jag själv lagt till ett par dagar eftersom standarduträkningen kräver att man har en menstruationscykel på 28 dagar, medan jag tror att min är lite längre.

Vilket som, så får vi alltså om knappt 3 veckor veta mer exakt
:)

***

Vecka 16
Kroppen: Den här perioden är ofta en roligare tid av graviditeten och många känner sig lite piggare igen. En del som fött barn förut kan känna att något rör sig i magen, det kan kännas som pirrande bubblor eller som en fisk som spritter till.
Ditt hjärta pumpar 20 procent mer blod än tidigare och det kommer att öka betydligt fram till i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 centimeter och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 300 milliliter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.
Redan nu har barnet troligtvis utvecklat sitt smaksinne. Barnet kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. Ljudnivån inne i magen är annars ungefär lika hög som när man står på en trafikerad gata i staden eftersom alla ljud i mammans kropp förstärks i fostervattnet.

glömde visst slutet på förra inlägget -
Det bästa är såklart  att den rymmer en större mage:D

kappa

Köpte igår en ny kappa, ganska exakt som den på bilden, men enligt beskrivningen av denna kappa så går huvan att ta loss, vilket inte är fallet med min.
Lite tunnare än jag hade önskat, men det går ju alltid att klä på sig undertill.
Det bästa då?

Näe, jag vill inte alls jobba kväll när det är ca -20 ute.
Å andra sidan var det för snart 4 år sedan -27 grader på min första inskolningsdag, så jag borde ju veta vad jag har gett mig in på.

hahahahaha

Haha, jag hittade en så rolig, icke photoshopad bild.
Kolla in 'överarmarna' :D

skillnad

v. 5 och v.15
Som sagt var kan man se att jag har nyätit på högra bilden, men annars är största skillnaden att höftbenen börjar 'skymmas' lite :)

 

För övrigt ser jag idag ut att gå in i vecka 16.

Magen, snart vecka 16

Och så var det magen...
Troligtvis är killar och frivilligt barnlösa tjejer inte så insatt i graviditetens gång, som att embryot inte ens finns under de 2 första graviditetsveckorna eftersom man utgår från sista mensens första dag.
Men jag tyckte ändå att det var roligt att ett par stycken på jobbet trodde att jag var i första eller andra månaden efter att jag berättat.
Förvåningen var stor när jag nämnde att jag om drygt en vecka går in i 5e månaden :)

De här bilderna är visserligen nyss, på morgonen efter en stor frukost.
På kvällen är jag betydligt mer svullen längre ner men plattare upptill, så en liten gravidmage kan då tydas :)

Insåg på bilden tagen framifrån att man faktiskt kan se längdskillnaden på mina ben, eller rättare sagt snedheten de ställer till med, ganska tydligt. Har nog inte blivit bättre av den begynnande foglossningen heller. Aj aj.
Som en person jag känner sade, "sängen är min bästa vän".
Men då ska man ju helst kunna ta sig upp ur den också :)

Det är så svårt att förstå. Ena dagen Inte gravid, andra dagen gravid i slutet av vecka 15.
Plötsligt finns magen där så tydligt, plötsligt får jag lov att titta efter mammabyxor utan att skämmas.
Plötsligt är vi tre.

***

Lilla boo

Våra närmaste fick redan i slutet av september höra att vi äntligen blivit gravida.
Det kändes tidigt att berätta redan då, i vecka 6, men pga den då kommande resan till Rhodos där vi skulle måsta berätta för våra medresenärer, så ville vi först berätta för familjen.
Tiden gick och allt fler fick veta.
Det brukar sägas att man kan känna sig relativt säker från missfall efter vecka 12, då risken minskar med 90%.
Tyvärr drabbades jag av blödningar några dagar innan jag skulle gå in i just vecka 12, och under kontakt med kvinnokliniken så blev jag informerad om att det troligtvis var ett begynnande missfall och att jag då hade klumpar att vänta.
Mycket riktigt så kom klumparna; stora, men utan smärta.
Kände mig tom men samtidigt väldigt lugn över vad som skett; jag hade under alla dessa veckor så svårt att tro att något till slut ville leva inom mig att jag troligtvis redan hade hunnit sörja barnet som aldrig skulle komma när sedan missfallet inträffade.
Pratade med min barnmorska per telefon samma dag och berättade vad som skett. Hon sa att det var ett bra tecken att jag såg ut att ha slutat blöda eftersom det troligtvis innebar att kroppen hade lyckats stöta ut allt.
För säkerhets skull blir man dock inbokad för en koll 4 veckor efter ett missfall för att se att allt är ute ur kroppen.
***
Igår var kollen, som visade positiva test. Barnmorskan såg väldigt fundersam ut och bokade direkt in mig på ett ultraljud dagen därpå, idag. Hon kände även på magen, som är liten, och tyckte att det kändes som att livmodern var lite större än den borde vara efter ett missfall.
Och så idag fick vi se vår lilla boo... Tickande hjärta i en kropp som verkar följa graviditetsvecka 15 som jag nu tydligen är i.
De större blödningarna och klumparna beror på att moderkakan ligger i framvägg, nästan lite väl nära livmoderhalsen just nu, vilket får den att blöda under tiden som livmodern "sträcker ut sig". Jag blöder fortfarande lite, till och från, men när livmodern blivit större och moderkakan har kommit upp en bit, så kommer blödningarna att sluta.

De senaste 1-2 veckorna har jag haft mina aningar om att "allt" inte var ute. Magen har blivit lite större och jag kan inte ha så många byxor längre. Dock står vikten ganska stilla, jag har inte känt av det minsta illamående och alla andra symtom har man kunnat bortförklara som andra, "vanliga", åkommor.
Men... nu slipper jag suga in magen som jag var orolig mest bestod av för mycket mat, och helt plötsligt ser jag faktiskt lite gravid ut! :)

Och lilla boo lever
<3