Haha, jag hittade en så rolig, icke photoshopad bild.
Kolla in 'överarmarna' :D
söndag, december 05, 2010
lördag, december 04, 2010
skillnad
v. 5 och v.15
Som sagt var kan man se att jag har nyätit på högra bilden, men annars är största skillnaden att höftbenen börjar 'skymmas' lite :)
Som sagt var kan man se att jag har nyätit på högra bilden, men annars är största skillnaden att höftbenen börjar 'skymmas' lite :)
För övrigt ser jag idag ut att gå in i vecka 16.
fredag, december 03, 2010
Magen, snart vecka 16
Och så var det magen...
Troligtvis är killar och frivilligt barnlösa tjejer inte så insatt i graviditetens gång, som att embryot inte ens finns under de 2 första graviditetsveckorna eftersom man utgår från sista mensens första dag.
Men jag tyckte ändå att det var roligt att ett par stycken på jobbet trodde att jag var i första eller andra månaden efter att jag berättat.
Förvåningen var stor när jag nämnde att jag om drygt en vecka går in i 5e månaden :)
De här bilderna är visserligen nyss, på morgonen efter en stor frukost.
På kvällen är jag betydligt mer svullen längre ner men plattare upptill, så en liten gravidmage kan då tydas :)
Insåg på bilden tagen framifrån att man faktiskt kan se längdskillnaden på mina ben, eller rättare sagt snedheten de ställer till med, ganska tydligt. Har nog inte blivit bättre av den begynnande foglossningen heller. Aj aj.
Som en person jag känner sade, "sängen är min bästa vän".
Men då ska man ju helst kunna ta sig upp ur den också :)
Troligtvis är killar och frivilligt barnlösa tjejer inte så insatt i graviditetens gång, som att embryot inte ens finns under de 2 första graviditetsveckorna eftersom man utgår från sista mensens första dag.
Men jag tyckte ändå att det var roligt att ett par stycken på jobbet trodde att jag var i första eller andra månaden efter att jag berättat.
Förvåningen var stor när jag nämnde att jag om drygt en vecka går in i 5e månaden :)
De här bilderna är visserligen nyss, på morgonen efter en stor frukost.
På kvällen är jag betydligt mer svullen längre ner men plattare upptill, så en liten gravidmage kan då tydas :)
Insåg på bilden tagen framifrån att man faktiskt kan se längdskillnaden på mina ben, eller rättare sagt snedheten de ställer till med, ganska tydligt. Har nog inte blivit bättre av den begynnande foglossningen heller. Aj aj.
Som en person jag känner sade, "sängen är min bästa vän".
Men då ska man ju helst kunna ta sig upp ur den också :)
torsdag, december 02, 2010
Det är så svårt att förstå. Ena dagen Inte gravid, andra dagen gravid i slutet av vecka 15.
Plötsligt finns magen där så tydligt, plötsligt får jag lov att titta efter mammabyxor utan att skämmas.
Plötsligt är vi tre.
***
Plötsligt finns magen där så tydligt, plötsligt får jag lov att titta efter mammabyxor utan att skämmas.
Plötsligt är vi tre.
***
onsdag, december 01, 2010
Lilla boo
Våra närmaste fick redan i slutet av september höra att vi äntligen blivit gravida.
Det kändes tidigt att berätta redan då, i vecka 6, men pga den då kommande resan till Rhodos där vi skulle måsta berätta för våra medresenärer, så ville vi först berätta för familjen.
Tiden gick och allt fler fick veta.
Det brukar sägas att man kan känna sig relativt säker från missfall efter vecka 12, då risken minskar med 90%.
Tyvärr drabbades jag av blödningar några dagar innan jag skulle gå in i just vecka 12, och under kontakt med kvinnokliniken så blev jag informerad om att det troligtvis var ett begynnande missfall och att jag då hade klumpar att vänta.
Mycket riktigt så kom klumparna; stora, men utan smärta.
Kände mig tom men samtidigt väldigt lugn över vad som skett; jag hade under alla dessa veckor så svårt att tro att något till slut ville leva inom mig att jag troligtvis redan hade hunnit sörja barnet som aldrig skulle komma när sedan missfallet inträffade.
Pratade med min barnmorska per telefon samma dag och berättade vad som skett. Hon sa att det var ett bra tecken att jag såg ut att ha slutat blöda eftersom det troligtvis innebar att kroppen hade lyckats stöta ut allt.
För säkerhets skull blir man dock inbokad för en koll 4 veckor efter ett missfall för att se att allt är ute ur kroppen.
***
Igår var kollen, som visade positiva test. Barnmorskan såg väldigt fundersam ut och bokade direkt in mig på ett ultraljud dagen därpå, idag. Hon kände även på magen, som är liten, och tyckte att det kändes som att livmodern var lite större än den borde vara efter ett missfall.
Och så idag fick vi se vår lilla boo... Tickande hjärta i en kropp som verkar följa graviditetsvecka 15 som jag nu tydligen är i.
De större blödningarna och klumparna beror på att moderkakan ligger i framvägg, nästan lite väl nära livmoderhalsen just nu, vilket får den att blöda under tiden som livmodern "sträcker ut sig". Jag blöder fortfarande lite, till och från, men när livmodern blivit större och moderkakan har kommit upp en bit, så kommer blödningarna att sluta.
De senaste 1-2 veckorna har jag haft mina aningar om att "allt" inte var ute. Magen har blivit lite större och jag kan inte ha så många byxor längre. Dock står vikten ganska stilla, jag har inte känt av det minsta illamående och alla andra symtom har man kunnat bortförklara som andra, "vanliga", åkommor.
Men... nu slipper jag suga in magen som jag var orolig mest bestod av för mycket mat, och helt plötsligt ser jag faktiskt lite gravid ut! :)
Och lilla boo lever
<3
Det kändes tidigt att berätta redan då, i vecka 6, men pga den då kommande resan till Rhodos där vi skulle måsta berätta för våra medresenärer, så ville vi först berätta för familjen.
Tiden gick och allt fler fick veta.
Det brukar sägas att man kan känna sig relativt säker från missfall efter vecka 12, då risken minskar med 90%.
Tyvärr drabbades jag av blödningar några dagar innan jag skulle gå in i just vecka 12, och under kontakt med kvinnokliniken så blev jag informerad om att det troligtvis var ett begynnande missfall och att jag då hade klumpar att vänta.
Mycket riktigt så kom klumparna; stora, men utan smärta.
Kände mig tom men samtidigt väldigt lugn över vad som skett; jag hade under alla dessa veckor så svårt att tro att något till slut ville leva inom mig att jag troligtvis redan hade hunnit sörja barnet som aldrig skulle komma när sedan missfallet inträffade.
Pratade med min barnmorska per telefon samma dag och berättade vad som skett. Hon sa att det var ett bra tecken att jag såg ut att ha slutat blöda eftersom det troligtvis innebar att kroppen hade lyckats stöta ut allt.
För säkerhets skull blir man dock inbokad för en koll 4 veckor efter ett missfall för att se att allt är ute ur kroppen.
***
Igår var kollen, som visade positiva test. Barnmorskan såg väldigt fundersam ut och bokade direkt in mig på ett ultraljud dagen därpå, idag. Hon kände även på magen, som är liten, och tyckte att det kändes som att livmodern var lite större än den borde vara efter ett missfall.
Och så idag fick vi se vår lilla boo... Tickande hjärta i en kropp som verkar följa graviditetsvecka 15 som jag nu tydligen är i.
De större blödningarna och klumparna beror på att moderkakan ligger i framvägg, nästan lite väl nära livmoderhalsen just nu, vilket får den att blöda under tiden som livmodern "sträcker ut sig". Jag blöder fortfarande lite, till och från, men när livmodern blivit större och moderkakan har kommit upp en bit, så kommer blödningarna att sluta.
De senaste 1-2 veckorna har jag haft mina aningar om att "allt" inte var ute. Magen har blivit lite större och jag kan inte ha så många byxor längre. Dock står vikten ganska stilla, jag har inte känt av det minsta illamående och alla andra symtom har man kunnat bortförklara som andra, "vanliga", åkommor.
Men... nu slipper jag suga in magen som jag var orolig mest bestod av för mycket mat, och helt plötsligt ser jag faktiskt lite gravid ut! :)
Och lilla boo lever
<3
tisdag, november 30, 2010
bak
Julen har inträtt här hemma; t o m granen som står pyntad och klar.
Har hunnit med ytterligare ett saffransbak, chokladkola samt ett pitepojksbak hos mor.
Men ännu, inga julklappar. Om man då inte räknar de omkring 100 meter lister samt torktumlaren vi idag inhandlat åt oss själva.
Kan ju låtsas att vi fått dom av någon annan ;)

***
Går imorgon in på min femte och sista lediga dag i rad. Känns lyxigt att genom att ta ut 7 timmars komptid få så många dagar ledigt, men det är väl en av de få fördelarna med att jobba oregelbundna tider.
***
Har hunnit med ytterligare ett saffransbak, chokladkola samt ett pitepojksbak hos mor.
Men ännu, inga julklappar. Om man då inte räknar de omkring 100 meter lister samt torktumlaren vi idag inhandlat åt oss själva.
Kan ju låtsas att vi fått dom av någon annan ;)
***
Går imorgon in på min femte och sista lediga dag i rad. Känns lyxigt att genom att ta ut 7 timmars komptid få så många dagar ledigt, men det är väl en av de få fördelarna med att jobba oregelbundna tider.
***
fredag, november 26, 2010
wowad
Storzapparen Anette stannade till slut av när Skavlan ikväll fick besök av Nando Parrado.
Nando blev i filmen Alive gestaltad av Ethan Hawke; ni vet filmen om flygplanskraschen på Anderna på 70-talet.
Vilken fantastiskt människa, och vilken historia!
Om ni har möjlighet; se reprisen!
Nando blev i filmen Alive gestaltad av Ethan Hawke; ni vet filmen om flygplanskraschen på Anderna på 70-talet.
Vilken fantastiskt människa, och vilken historia!
Om ni har möjlighet; se reprisen!
tisdag, november 23, 2010
jultankar
Bloggsvackan fortsätter och ärligt talat helt enkelt för att jag alldeles för sällan känner mig inspirerad till att skriva om något.
Vintern är här, på riktigt, och snart även julen.
Som det ser ut nu så kommer jag att få vara ledig både julafton och juldagen, men var självaste julfirandet kommer att spenderas återstår att se.
Och i motsats till vad jag normalt sett brukar ödsla min tid på i oktober-december, så har jag än så länge inte brytt mig julklappssökande och pysslande.
Först i år inser jag hur otroligt mycket tid jag många gånger har lagt ner på att hitta på något speciellt till mina nära och kära, men ärligt talat så är det nog många gånger också i onödan.
Jag har satt ribban för högt för mitt eget bästa - det går inte att ständigt hitta på något unikt, och jag anser inte heller att julen ska handla om att "byta pengar" med varandra. Det ska vara ett byte av omtanke, men i år får jag nog tona ner det hela och hitta på en enklare lösning.
Allt detta till trots så har jag iallafall beordrat Anton att vi ska fortsätta "byta pengar" med vandra tills den dagen vi har egna barn att lägga ner pengarna på istället.
Även om det överraskningslöst innebär att jag alltid får precis allt jag önskat mig ;)
***
Idag blev det att ta tag i lite julbak.
Saffransbröd, knäck och annat julgodis är nog det enda som lockar - och idag blev det detta...
Kanske marsipangodis till helgen?
lördag, november 06, 2010
Det här måste få visas.
...och så var det Darth Vader som trillade av stolen.
fredag, november 05, 2010
jul!
Oj vad det står stilla här.
Men när man har annat att göra och tänka på så är inte bloggen prioriterad.
Idag, när snön nu fallit igen, måste jag allt servera lite glögg och pepparkakor till den här julmusiken.
Då blir man alltid glad :)
(ps. Det är inte min glögg på bilden)
Men när man har annat att göra och tänka på så är inte bloggen prioriterad.
Idag, när snön nu fallit igen, måste jag allt servera lite glögg och pepparkakor till den här julmusiken.
Då blir man alltid glad :)
(ps. Det är inte min glögg på bilden)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)