körkort my ass

Många lång dagar, trötta. Varit och sett World Trade Center, gripande film som fick tårarna att komma några gånger. I lördags tog jag mig till familjen där det blev mat, öl, karaoke och en sen natt.

Igår var vi på Vitberget och åt middag med Antons familj och släktingar, på kvällen film.
Haft ryggont i ett dygn nu. Inte ovanligt för mig att ha riktigt ont men det brukar släppa efter lite sömn. Får se om jag är duktig idag och går till lägenheten, men...

Så, hur går man till väga för att skaffa körkort? Jag har knappt råd att skaffa alla intyg; lämplighetsintyg, synintyg, handledarintyg; och såklart, en som är villig att bli min handledare.
Har ju som peppat upp mig lite med att Anton haft körkortet i 5 år nu i höst, men då visar det sig att han måste vara fyllda 24 år oxå. Plus att han inte vill att jag ska övningsköra med hans bil så då skulle vi måste åka till Nyliden varje gång för att låna en bil där.

Nää, hopplösheten känns. När precis alla har körkort och då även de som är 5 år yngre.
När man hela tiden är den som blir skjutsad.
Blää... Jag hatar det där helvetet.

Nog för att jag sagt att jag senast ska ha körkort innan jag skaffar barn, vilket ju är ett tag kvar, men ändå...

varför så trött?

Sedan jag tillfrisknat från mina mentala problem har jag allt oftare fått för mig att jag lider av nåt fysiskt istället. Jag har med andra ord blivit lite hypokondrisk.

I dagsläget oroar jag mig till och med över min trötthet. Noll energi och jag vill bara sova hela tiden. Varför föddes man inte med en såndär sprudlande personlighet som alltid gör saker och har energi över?

Måste till lägenheten idag och försöka packa och städa lite, den ska tydligen visas snart...

migrän

Efter att ha skrivit mitt senaste inlägg, i fredags, drabbades jag av mitt allra första migränanfall.Visst har jag under hela mitt liv till och från drabbats av grymt tung huvudvärk som fått mig till tårar, men migrän har jag tydligen aldrig haft. Inte efter att jämföra med fredagens åkomma.

Kunde inte fokusera blicken, var som att nån bländat mig med en sjuhelsikes lampa. Huvudvärken var inte så fruktansvärd, bara ihållande. Sedan kom skakningarna och när jag insåg att jag inte ens kunde tänka ordentligt så la jag mig.
När Anton till slut kom hem efter en timme var jag smått illamående. Han låg brevid mig ett tag och jag hade oerhört svårt att förklara hur det kändes, hur förvirrad jag var, orden ville inte komma och i huvudet snurrade det bara. Så småningom började fingrar på vänstra handen domna bort, efter en stund hela armen och slutligen ett stort parti runt munnen.
Domningarna var borta inom 10 minuter men huvudvärken däremot satt kvar resten av kvällen.

Ni som tyvärr drabbas av sånt här regelbundet kanske tycker att jag överreagerar, men läskigt var det :S

Vi gick iallafall till Lars och åt middag, vilket var tokgott! Efterätt oxå, sen Idol och kortspelande. Lite mycket alkohol blev det för mig med tanke på den tidigare migränen så lördagen spenderades hemma själv, halverst illamåendes hela dagen och kvällen, medan Anton var på fest.

Söndag började inte nå vidare heller då huvudvärken var med mig redan när jag vaknade, sen kom "migrän-synen" och jag la mig och sov ännu mer. Lite oroande att drabbas av det 2 ggr på så kort tid när jag aldrig gjort det tidigare.
Ett par filmer under kvällen, pizza och sen sömn. Sköööönt.

Idag är jag dock helt slut. Bestämde mig ganska tidigt att inte fara till skolan utan istället gå och packa lite i lägenheten,, fick massor gjort och nu har jag en hel del att packa upp.
Längtar hem min boo...

hihihihi

Igår slappade jag bara, iallafall efter att ha kommit hem från skolan. Är så trött nuförtiden. Mycket med flytten som jag sagt förrut, sen är det väl höstmörkret som påverkar en.

Tvättat idag. Boo ringde och tydligen ska Lars bjuda på middag ikväll, härligt! Sen är det såklart Idol *tönt* :P

Just det, var och åt lunch med syster Pia häromdagen, mycket trevligt!

trött kväll och tidig morgon

Trött igår efter att ha fixat lite i gamla lägenheten. Stannade hemma och såg Tusenbröder - Återkomsten medan Anton var hos Johan och såg film.

Vaknade kl. 4 och var snuvig, bestämde mig för att inte ens försöka somna om utan läste istället nån timme tills det var dags för Anton att stiga upp och fara på jobbet. Ska duscha nu för att sedan gå till Kvantum, hämta min cykel, och sen ha dubbellektion i akvarell. Blir kanske stan efter det. Måste ha mig en vinterjacka. Och skor.

tokduktige Anton

Min älskling har varit tokduktig! Tidigare har han ju haft en filmduk "på rulle" så att säga, men nu har han med hjälp av pappa Åke gjort en "tavla" av duken med skitfin metallram! Idag ska vi och handla lite grejer till lägenheten och några timmar ikväll måste nog spenderas i gamla lägenheten. Mycket kvar att sortera...

I lördags var det "välkommen hem"-middag för Antons syster med man från deras smekmånad. Tokgod mat med förrätt, varmrätt och efterrätt. Lika mysigt som alltid. hos familjen Asplund.

Dock fick vi ta avsked av Cocos, familjens 17-årige katt. En av de mysigaste katter jag träffat även om han var halvdöv och halvblind samt lite stel i kroppen. Han får det bättre nu, det vet jag. Istället ska Smirnoff, Smirre, Gustavs katt flytta in till Anna, Åke och Hilda. Tyvärr hängde det på honom eller Cocos och eftersom Cocos dagar nästintill var räknade, så...

Nåväl.
Nu är jag Mette Mayyer (mätt i magen) efter lunch och ska hoppa i duschen!

tandläkare....

Åååååh så skönt! Var till tandläkaren idag för att först och främst laga en tand som gick sönder under min sjukdomstid, sen oroade jag mig över hål också.

Jag berättade direkt för tandläkaren att jag levde med bulimi under flera år men att jag alltid skötte tänderna som man ska när man kräks (aldrig borsta tänderna direkt efter en kräkning, hör ni det, du bryter ner dom dubbelt så fort då!!) Nåväl, hon tyckte iallafall att de såg skitfina ut och att jag varit jätteduktig, knappt ett spår efter 3,5 år med kräkningar.

Och jag känner mig rätt så duktig faktiskt :D

1000:- var allt jag behövde betala för att fixa den där tanden + undersökning; några hål hade jag inte! Jiho!

databord?

Någon intresserad av ett bara några månader "gammalt" databord. Säljs nu komplett på Jysk för 550, halva priset men själv bjuder jag bort mitt för 300, monterat och klart. Köpte det innan sommaren men som ni vet så har jag inte direkt bott i lägenheten sedan jag och Anton blev tillsammans så välanvänt är det verkligen inte.

Kommer att montera ner det inom 2 veckor om ingen är sugen.

ååååååh

Lite halvjobbig tid nu. Skitroligt att få flytta i hop med Anton men usch vad det är trist, jobbigt och psykiskt påfrestande att rensa bland alla saker.

Glas, porslin, böcker, papper, tyg, kläder, vad ska skänkas till välgörenhet, till vänner, sparas eller helt enkelt kastas?? Skulle helst kasta allt jag inte vill behålla men det ligger tydligen i min natur att iallfall återvinna till en stor del.
Och alla papper som ska sorteras??????!

När jag flyttat tidigare har jag visserligen gjort mig av med en del men nu när man ska bo ihop med nån är det inte så enkelt att ta med precis allt. Inte när man flyttar in i en lägenhet där typ allt redan finns.... blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää!

jag är på dåligt humör.

flyttar ju!

Jösses.... Sover som en tok nu i dagarna. Men ibland är det ju så, man går omkring och är mer trött än vanligt. Har varit hemma idag, bara sovit.

Igår rensade jag bland alla böcker och papper i gamla lägenheten. Den får kallas för det nu eftersom det inte känns som att jag bott i den på flera månader. Nån dag blir det att börja sortera bland kläder och tyger oxå; kasta, kasta, kasta.

Och hur gör man egentligen. För trots att jag vet att jag och Anton kan bo tillsammans, och trots att vi är tillsammans för att vi båda tror på att det en dag blir vi två som flyttar till större, gifter oss och skaffar barn tillsammans; så kan ju saker och ting hända. Så vad gör man med alla extra-saker? Bara att stuva ner i källaren eller? Typ säng, databord, köksbord, köksgeråd mm, itufall att den en dag inte håller?

Så vill jag ju inte vara; jag vill ju leva efter det som jag tror kommer att bli. Inte kommer jag att behöva alla de där sakerna sen; men förnuftet ringer i en liten klocka efter att ha sett alldeles för många gå skilda vägar. Att en dag plötsligt stå där utflyttad till en ensam lägenhet utan en pinal kvar.

Jösses vad negg jag låter, hihi... jag är ju överlycklig över hela grejen, försöker bara tänka lite praktiskt eftersom jag nästan bara kommer att tillföra små saker, vissa grejer till köket, alla personliga grejer och så, men inte någon möbel alls till lägenheten.

Bortsett från en badrumsmöbel som jag köpt (just det, inte betalat än) av Tobias. Tog hit den igår och det blev jättefint... Snart bor jag alltså här på riktigt. Spännande spännande :D