Fotografering

3 veckor

Igår var jag och Zelda till BVC för första gången. Hon hade gått upp till knappt 3500 gram och är nu ca 51 cm lång. Följer sin egen lilla kurva perfekt.
Hon äter mycket och skiter mer.
Tycker hon verkar ha det onödigt kämpigt och löst i magen, så jag ska försöka dra in på alla "öppna" mjölkprodukter (mjölk, fil, glass) och se om det hjälper.
Hennes rinnande mage har lyckats skapa fula blåsor på stjärten och vi försöker så gått det går att vädra rumpan.

Idag har hon varit vaken långa och många stunder, och har vi riktigt tur så innebär det också att hon kommer att sova långa och många stunder inatt ;)

Lollo och Bernie

Igår kväll såg jag att ICA Maxi skulle ha kalas idag och att de bjudit in Lollo och Bernie, Vings maskotar. Elliott har älskat att se deras video, och blev alldeles till sig när han fick se dom på riktigt.

Lite blyg dock, så det var först i mammas famn som han vågade ta emot en kram av självaste Lollo. Lyckan var dock total, om än vi inte fick med det på bild.

Igår bjöds det på surströmming hos mamma, något som Zeldas mage inte alls tyckte om. Jag försökte ta det lugnt med löken, men under kvällen kaskadkräktes hon ett par gånger och under natten var det gaser i magen som spökade. Att Elliott skulle tränga ner sig i sängen gjorde ju inte sakerna bättre heller.

Måtte denna natt bli bättre då jag i morgon bitti har gått med på att Anton ska ha sin första sovmorgon sen Zelda kom. Ingen chans att ta igen sömn på morgonsidan med andra ord.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Minirenovering

Nån dag ska ju vår lilla Zelda få ett eget rum; antingen datarummet eller Elliotts nuvarande. Dator, piano och övriga möbler kan med andra ord inte stå kvar där de varit tills nu, så igår påbörjades en lättare renovering av gästrummet nere i källaren.
Väggarna målas över med vit färg och några gamla möbler kasseras.
Ner ska databord och piano, och upp ska gästsängen. Tanken är att den i a f tills vidare ska kunna stå i det gamla datarummet tillsammans med Elliotts eller Zeldas övriga inredning. Än dröjer det nog några år innan barnen börjar leka uppe själva och bryr sig om att det står en extra säng där inne :)

Barnuppfostran och lek

Vi drog i alla fall på oss en förkylning, jag och lillan. Tyvärr innebar det bl a att vi fick avböja en newbornfotografering, men på torsdag har vi fått en ny tid.

 Elliott har testat Antons gränser till det yttersta sen Zelda kom, men häromkvällen hade vi ett snack och jag gav Anton min syn på saken och tips på hur jag själv agerar i liknande situationer. Elliott blir lätt frustrerad och ledsen när han måste avbryta nåt roligt eller göra nåt som han inte själv känner för, eller värst; kombinationen av de båda. Exempelvis att måsta sluta gräva i sandlådan för att gå in och laga mat.

 Själv har jag lärt mig att ha en plan. Att förbereda honom, vara ärlig och tydlig och att ständigt kunna avleda tankarna när han blir arg.
Arg och ledsen får man vara, brukar jag säga åt honom, men ofta behövs det ju inte. Avledning är alltså ordet, inte mutor. Att stoppa honom vid första "gnället" och börja prata om nåt annat.

Som jag sa till Anton; jag pratar nog 3 gånger så mycket med Elliott som Anton gör ;)

***

Idag har vi haft besök av familjen Holmqvist hela två gånger, och en hel del lek hann barnen med.

Syskon

Elliott har det lite kämpigt nu; att bli storebror är ju såklart inte helt lätt.

Han har ju längtat så mycket efter bebisen och är även nu stormförtjust i sin lillasyster. Dock börjar han nog inse att man inte får göra så mycket med henne.

"Försiktigt!", "Nej!", "Akta Zelda" är några återkommande ord som jag förstår att han börjar bli less på att höra.

Han upplevs dessutom ha drabbats av selektiv hörsel och testar våra gränser konstant.

Tur är väl att Zelda sover så mycket, så vi får möjligheten att finnas där för honom i alla fall.

Själv känner jag en förkylning komma och hoppas på att inte resten av familjen åker på nåt också...

Helgen och dagen som var...

I lördags åkte som sagt var Elliott och Anton till Båtfors för att stanna borta över natten.
Elliott var som ni ser förberedd från topp till tå!

Väl hemma igen på söndagen fick pappan vila upp sig en stund medan jag och barnen åkte till Solbacken för shopping. Hemma blev det mys i vaggan igen. Elliott ville leka bebis och fick ha sin "leksakstutte" :)

Natten till idag blev långdragen då Elliott vaknade upp och behövde hålla handen för att somna om. När väl han gjort det så vaknade Zelda och vill äta, slumra, bajsa, bli bytt på, äta mer, skita mer, byta två blöjor till och äta en tredje gång. Nåt i den stilen i alla fall.

Efter drygt 4 timmar fick jag somna om igen, och när Anton och Elliott sen steg upp vid 7, tog jag och tjejen sovmorgon.

Sedan spenderades några timmar ute på gården. Anton klippte gräset, Zelda sov i bärsjalen och Elliott fick bada i plaskpoolen och bli nedstänkt av mamman.

Zelda kommer troligtvis att tappa navelsträngen idag; tack och lov! Doften av den går hand i hand med de ljumma avfallsresterna som cirkulerat runt soptunnorna idag.

Filmade just henne för första gången och fick med ett fantastiskt minspel! Inte riktigt sovandes, inte alls riktigt vaken!

Zelda

I tisdags, 30e juli, föddes vår lilla prinsessa!

Jag vaknade av att vattnet gick vid 6.20, men eftersom det var så lite och inte följdes av några värkar, så tog vi det ganska lugnt. Efter 1,5 timme kontaktade jag förlossningen som ville att vi skulle komma dit för en koll, men att vi troligast skulle få åka hem sen eftersom jag inte hade några värkar.

Jag packade dock ihop allt, utifall att, och så lämnade vi av Elliott hos mamma min innan vi åkte upp.
Klockan var strax efter 9.30 när jag kom upp på bb, och då hade jag börjat känna av några kraftigare sammandragningar, som dessutom kom relativt regelbundet.
Efter att en "kurva" tagits på magen, undersöktes jag nertill och fick höra att jag var öppen nästan 4 centimeter och att det skulle bli bebis idag.



Vi fick därefter, vid 10-tiden, komma till ett förlossningsrum, och värkarna blev snabbt allt kraftigare.
Jag försökte stå och röra mig så mycket som möjligt, men när klockan började närma sig 11.00 bad jag barnmorskan att starta upp lustgasen. Hon tyckte då att jag kunde lägga mig i sängen och passade på att sätta en elektrod i bebisens huvud.

Då jag står utan förlossningsjournal kan jag inte säga vad klockan var, men efter nån timme med kraftiga och framförallt lååånga värkar (uppemot 3 minuter), grät jag efter mer smärtlindring. Med Elliott fick jag ju en epiduralbedövning och frågade om inte det kunde vara nåt även denna gång.
Barnmorskan påpekade att mina långa och kraftiga värkar berodde på att bebisen låg långt ner och tryckte på ordentligt, så när jag väl öppnat mig till 10 cm så skulle bebisen vara ute fort. Risken enligt henne var att epiduralbedövningen helt enkelt inte skulle hinna ge så mycket effekt eftersom det tar ett tag innan den värkar samt att den är bäst i just öppningsskedet.
Istället föreslog hon en spinalbedövning som är snabbverkande och verkar i uppemot 2 timmar, och innan dess skulle alltså bebisen vara ute.

Narkosläkaren tillkallades och ganska snart efter att bedövningen var satt kände jag en enorm lättnad, framförallt att jag hann njuta av en viss smärtlindring Mellan värkarna.

Enligt Anton tog det bara 20-30 minuter från det att bedövningen var satt till att barnmorskan konstaterade att jag var öppen 10 centimeter.
"Så då kan du prova att krysta vid nästa värk" hör jag henne säga medan hon går bort för att ta på sig handskar.
"Men då bajsar jag nog! Ja då bajsar jag!"
Men ut kom istället vår lilla Zelda, och  i en enda krystvärk landade hon på britsen framför en chockad barnmorska som just så pass fått på sig handskarna.
"Tur att jag låg så högt upp i sängen" kom jag att säga senare, för annars hade hon nog flygit ner på golvet.

Det tog gode många sekunder innan jag kopplade att det faktiskt var en liten snippa på bebisen, och att navelsträngen inte alls var snoppen.
Zelda fick ligga kvar där hon landat medan barnmorskan gjorde klart allt hon inte hunnit förbereda. Skrikandes lät hon oss veta att hon minsann mådde jättebra, och efter att navelsträngen klipps fick hon komma upp på mitt bröst.

3110 gram tung och 49 centimeter lång, född 3 veckor före BF. Nog är jag glad att jag slapp gå tiden ut :)

Redan samma eftermiddag fick storebror komma och träffa sig lillasyster för första gången.
Det blev ett kort möte, med paketbyten och några pussar, men Elliott hade då inga problem att lämna mamma och Zelda för att åka tillbaka till sig moster.

Det är nu först efter ett par tre dagar som man börjar se att han ständigt vill veta var hon är, och att han blir glad när han träffar henne efter att ha varit ifrån varandra nån timme. Annars är han nog ganska obrydd.
Anton har ju dock blivit allt viktigare och själv kan jag tydligen inte hjälpa till med så mycket.
Men det är ju så det ska vara.

Imorgon åker Anton och Elliott till Båtfors för att sova i stuga där tillsammans med resten av Antons familj.
Själv stannar jag hemma med den lilla prinsessan. Kanske blir en liten tur till stan för shopping ;)